karintankar

Förlossningsberättelse ”när Gustav kom till världen”!

Denna berättelse är en blandning av hur jag kommer ihåg det, vad jag hann skriva ner innan vi åkte hemifrån och min journal.

Jag hade haft en del förvärkar på söndagen och ytterligare några dagar innan dess hade jag haft blod i trosan när jag vaknade. Ringde då till förlossningen och de trodde det var en teckenblödning men såhär i efterhand tror jag att det var slemproppen som gick. Hur som helst, allt återgick till det vanliga efter ett par timmar med förvärkar på söndagen för att sedan vakna tisdag den 2 juli kl 04.00 cirka och är jättepigg och känner i hela kroppen att nu är någonting på gång! Börjar komma några lätta värkar men inte alls så att de är jobbiga. Ligger i sängen tills cirka 04.30 och går du upp och tar en dusch. Duschar tills varmvattnet tar slut. Går upp och äter frukost. Värkarna börjar bli mer intensiva men jag lyckas somna en stund. När klockan är 05.45 börjar jag klocka värkarna. Då är det 7-9 min emellan och de är enkla att handskas med. Tar till riskudden som fungerar jättebra! Har sedan 5-7 min mellan värkarna till kl 09.30 då de börjar komma med 3-5 min emellan. Ringer till förlossningen som tycker att jag ska avvakta. Jag har all energi i världen men förstår att jag bör hushålla med den så istället börjar jag köra med Mathias som både får dammsuga huset och plocka med allt jag tycker. Han får även lite senare åka och hämta mat på Maggans (isterband och dillstuvad potatis). Kl 10.15 blir det lite längre mellan värkarna igen och efter lunch försöker jag gå och lägga mig och sova lite men det går inte. Har alldeles för ont. Värkarna börjar nu komma tätt och göra riktigt ont. Vid 14.00-tiden har jag så ont att jag gråter och vill bara in till förlossningen. Ringer in och de säger att jag är välkommen.

Vi åker hemifrån vid cirka 14.30 och Mathias kör som en blådåre trots att jag gång på gång säger att det är lugnt. Är framme på förlossningen cirka 15.20 (har 8 mil till förlossning). När vi kommit fram och de har kopplat på CTG-maskinen så känns det redan som att värkarna avtar. Typiskt! Undersöks och Gustav är fixerad vid bäckeningången och jag är bara öppen 0,5cm. Allt jag kan tänka då är att jag vill inte åka hem. BM vi har fått ser detta och erbjuder mig ändå att ta ett bad. Gärna! Sitter kanske 45 min i badkaret sen blir jag rastlös. Kommer upp ur badet och blir erbjuden mat ev den gulliga USK:an men den smakar vedervärdigt och jag får i mig typ tre tuggor innan jag får springa till toaletten och spy. Jag börjar få mer och mer ont. Blir kopplad till CTG igen och BM förbereder mig på att få åka hem igen, vilket jag verkligen inte vill! Men jag har tre värkar på tio minuter (YES) och blir sedan undersökt igen. Öppen 3-4 cm (ännu mer YES) och värkarna börjar bli riktigt jobbiga vilket BM också ser och börjar bli väldigt tveksam till att skicka hem oss. Föreslår att vi kan ta en promenad eller åka in till stan. Bestämmer oss för att åka hem till Erik och som tur är så är mamma där också. Kommer dit och allt känns bara jobbigt. Nu är det tre personer som tittar på mig istället när jag frustar mig igenom värkarna. Efter att ha spytt ytterligare lite till går jag och Mathias ner i Eriks källare, lägger oss på soffan och kollar på TV. Försöker slappna av men det känns lönlöst. Vill bara tillbaka till sjukhuset.

Är tillbaka på sjukhuset 20.00 och har då varit borta i cirka en timme. 20.20 får jag lustgas. Tycker inte att den hjälper något vidare förutom att den underlättar för mig att andas genom värken. De höjer lustgasen två gånger men jag minns bara en. Kan de ha smyghöjt? Mathias provar också lustgasen emellan att han försöker äta maten han fick av mamma och hålla mig i handen när jag får en värk. Undersöks igen 21.15 och är då 4-5 cm öppen. Efter detta är det skiftbyte bland personal. När de kommer in och presenterar sig varvar jag med att andas i masken och nästan slumra emellan. Orkar knappt titta på dem och de tycker att jag verkar vara så himla avslappnad fast jag säger att jag har visst jätteont. Strax efter detta beger jag mig iväg för att kissa, bara för att de säger att jag måste göra det för att få EDA. 22.04 säger jg att nu vill jag ha EDA:n. Undersöks strax efter detta och är öppen 7cm. 5 min senare går vattnet och det känns verkligen som Niagarafallet mellan benen. 22.26 börjar det trycka på så in i he***te neråt och jag säger gång på gång ”jag kommer bajsa på mig, jag kommer bajsa på mig”. Då säger de att det är någonting bra och att det betyder att han är på väg ner. Jag frågar efter EDA:n för jag tycker att detta tryck är hemskt! Sen bara kommer det och jag säger ”jag vill trycka på”. Det är så svårt att beskriva för när en värk kommer, alltså det går verkligen inte att stå emot. Kroppen trycker på även om man inte vill. USK:an tycker att: jaja, det är nog inte dags än men blir ändå undersökt och är 10cm öppen! 3cm på 20min. JIPPIE! Samt att jag har 5 värkar på 10min. I samma veva avbokar de EDA:n. Gör ändå ingen verkan nu, säger de. 22.44 börjar jag få riktiga krystvärkar och då slänger jag bort lustgasen. Nu vill jag bara gå in i mig själv och fokusera. Nu ska jag ju inte andas mig igenom och det var ju det enda den hjälpte till. Efter 10min undrar jag om det inte är klart snart. De skrattar lite åt mig och säger att det ska ta tid. Det är bra. Pyttsan, tänker jag. 22.47 sätter de skalpelektrod och jag får panik varje gång den glappar lite och hjärtljuden inte hörs så bra, men det är bara glapp säger de. Det lugnar lite i alla fall.

Efter cirka 45min krystande, lite uppgivenhet, massor av F*N så ont det gör från mig och många uppmuntrande ord från personerna i rummet så tittar den lilla ut kl. 23.28 den 2 juli 2013. Förlöstes i framstupa kronbjudning, har navelsträngen ett varv löst runt halsen. Får 9 10 10 på Apgar (vilket är normalt). Dock känns det som en hel oändlighet innan man hör det där första skriket och jag frågar: ”vad blev det? Vad blev det?”. Personalen säger att jag får lugna mig lite, får snart se. Men då tittar jag bara på Mathias och frågar om han hade rätt och han nickar. Det var alltså en liten pojk! Får upp honom på bröstet och tittar på killen, tittar på Mathias och OJ vad stolt han är! Myser så ett tag innan de beslutar att tappa urinblåsan och den smärtan är närapå värre än både vanliga värkar, krystvärkar och när huvudet var halvvägs ute. Får inga värkar efteråt så 23.47 beslutar de att jag får trycka ändå och de hjälper till att dra för att få ut moderkakan. Frågar försynt om jag måste sys någonting (det jag var mest rädd för) och till min stora glädje behöver jag inte sys någonting!

Sedan kommer jag inte riktigt ihåg i vilken ordning följande händer men vi får den där goda grattis-brickan, jag går och duschar och Mathias får bada lilla Gustav. Och jag som inte trodde han kunde bli mer stolt än när han kikade på mig och Gustav när han låg på mitt bröst. Vi gissar mått och vikt. Jag gissar på 3400 och 49cm och Mathias gissar på 3200 och 48 cm. Han väger 2840gr och mäter 48cm så Mathias vann. Sen börjar jag plocka och styra för jag vill bara få komma iväg till BB-rummet. De beslutar att Gustav ska ligga hud mot hud med mig för han var lite kall och Gud så mysigt! Flyttas till BB-rummet kl 02.15. Sen säger de att jag måste ha kissat innan kl 4 för annars tappar de mig på urin igen. I ren förskräckelse dricker jag typ en liter vatten och kissar lite senare. Ringer stolt mormor mitt i natten och försöker sova lite.