karintankar

Sitter här nu, har inte uppdaterat på ett par dagar. Älskling spelar gitarr bakom ryggen på mig. Det är mysigt. Har varit en bra helg. Vi har bland annat varit i Långemåla och sen har jag tränat. Det är alltid lika gutt. Jag behöver min träning, annars skulle jag bli knäpp... A-kassan stular, igen... Jag blir så trött på det. Måste ringa dem imorgon. Kan jag inte bara få ett jobb så jag slipper alla dessa papper? Jag och älskling såg den nya filmen Sherlock Holmes ikväll. Den var väldigt bra tycker jag. Absolut sevärd. Imorgon ska jag städa lägenheten och på onsdag ska jag till Långemåla och vara hundvakt över natten. Har egentligen inget vidare intressant att skriva så det känns som att det här inlägget inte blir så jätteintressant. Kommer förmodligen snart att somna på soffan, som vanligt. Kanske kommer på något mer intressant att skriva imorgon. Får väl hoppas det, i alla fall...
Kram

Jag är så uttråkad idag. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig täll, även om jag skulle behöva ta tag i lägenheten så orkar jag inte det idag. Har varit seg ela dagen. Fast inte sjuk, seg, utan bara helt enkelt seg. Sitter mest och tänker. Jag tänker alldeles för mycket, tror jag. Jag behöver träna nu. Det är alltid skönt när man mår såhär. Har bara varit så mycket i mitt huvud sista tiden. Det vore inte helt fel att komma bort ett tag. Det hade varit helt underbart. Jag har ingen motivation alls. Ska i alla fall ta mig något att äta snart, det måste man väl. Har typ inget hemma känns det som. Får ta en tur till Maxi när älskling kommer hem. Ska bli så skönt med en helg med älskling. Det är så underbart att få vakna på morgonen och brara hålla om honom. Jag älskar den mannen. När jag skulle ta morgonpromenaden med Bella igår upptäckte jag att det hade kommit ganska mycket snö under natten. Det fick mig att börja fundera, kanske skulle vi ha ställt in cykeln i höstas?

                          

Blev inget inlägg igår. Lite dåligt av mig, men men... De prata om cancer på teven. Jag blir så arg bara jag hör det ordet. Det är en tjej i 30årsåldern som har haft cancer och det hon säger stämmer så. Jag var ju hos mamma i tisdags, när det hade gått ett år, och det slog mig åter igen att även om pappa hade överlevt så hade det aldrig blivit detsamma. Han hade aldrig kunnat gå tillbaka till det liv han en gång hade. Hans kropp var så skadad. Hela tiden när han levde så hade man hela tiden hoppet och tron om att allt skulle kunna bli som vanligt igen. Det var så mycket som skadade honom. Det var så mycket som hans kropp fick stå ut med utöver cancern. Man kan förstå nu hur mycket det egentligen var. Hur förvånade till och med läkarna att han överlevde gång på gång. Man fattade inte riktigt hur stort det egentligen var och vilken kämpe han var som orkade stå emot så länge. Har jag bara hälften av den envisheten och viljan så är jag glad. Så stark! Det är så hemskt att en människa ska behöva gå igenom sådana saker. Jag önskar inte min värsta fiende det. Att man kan få en klump i magen bara av att höra det där ordet. Det som skrämmer mig är att jag vet att jag kommer få den där sjukdomen också, någon gång i framtiden. Jag bara vet det. Jag är så rädd för det för jag vet vad den gör med en. Jag vet hur den bryter ner en människa ända in till hjärtat. Jag vet att hela världen förändras när man får höra det där ordet. Jag har upplevt det, flera gånger. Klart att man är rädd då. Klart att jag är livrädd för den sjukdomen. Den är så förrädisk. Den där sjukdomen kan förändra en person så mycket. Jag hatar den. Den där jävla sjukdomen rent ut sagt!

Ett år. Vad fort tiden går. Ett år av sorg och saknad. Det är helt obeskrivligt. Jag fattar det fortfarande inte. Du är borta, du kommer aldrig tillbaka. Det är så overkligt, fortfarande. Du har fixat bra väder i alla fall. Solen skiner. Att man kan sakna en person så mycket. Har varit lite konstig de senaste dagarna. Har varit som en klump i bröstet på mig och jag har haft jättelätt för att börja gråta. Jag kommer alltid minnas dig, pappa. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag ska alltid minnas den här dagen varje år. Jag ska åka till Långemåla sen i eftermiddag, sätta ett ljus och lägga en blomma. Det är viktigt för mig att minnas. Det är ju trots allt det enda jag har kvar. Minnet av dig, pappa. Jag älskar dig. Du har en alldeles egen plats i mitt hjärta. Jag kan fortfarande inte förstå det. Har det redan gått ett år sen jag satt på den där bussen och mamma ringde? Har det redan gått ett år sen vi sa vårt sista farväl? Kommer aldrig att glömma den dagen. Den har etsat sig fast. Jag kommer aldrig att glömma dig, pappa. När jag får barn ska de få höra alla historier om dig. De ska få veta hur underbar deras morfar var. Jag ska berätta alla mina fina minnen jag har av dig. Även om det gör ont varje gång jag tänker att du inte finns längre så är det finaste man kan göra att minnas och att hedra minnet. Jag är aldrig utan dig, pappa, för du finns alltid med mig i mitt hjärta. Jag bär alltid dig i mitt hjärta. Jag ska alltid minnas dig. Det känns som att jag skulle kunna gråta i en evighet idag. Jag hade kunnat gjort vad som helst för att du inte skulle ha blivit sjuk, jag önskar det finns något jag hade kunnat gjort men istället finns det inga ord. Du är saknad pappa. Du är saknad av många, det vet jag. 
Jag älskar dig!



 

Nu var det ett tag sen. Var ju, som sagt, i Kalmar i fredags med Åsa. Först gick vi på stan. Jag hittade en väldigt läcker brun skinnjacka på H&M för 400 kronor. Mycket nöjd! Sen såg vi Snabba cash. Den var helt okej men inte riktigt så bra som jag trodde att den skulle vara. Lite småseg måste jag säga men Joel Kinnaman är ju så sjukt bra skådis. Sedan åkte vi hem till Åsas lägenhet, åt lite chips tittade på teve och somnade. Lördag åkte vi in en sväng till stan också efter lite om och men med frukosten. Kom hem med bussen vid fem sen åkte vi till Mathias föräldrar och åt god trerättersmiddag och drack gott vin. Förresten glömde jag skriva. Träffade Ida på bussen ner till Kalmar. Det var så kul för det var så länge sen. Ida är go. Igår så tränade jag sen åkte vi till Gröndal och åt rotmos sen åkte vi hem till Kent och Marianne och åt bullar. Mycket åkande i helgen och den har gått sä väldigt fort, men mycket skoj. Idag ska jag plocka här hemma och sen är det träning vid fem. Imrgon ska jag åka till Långemåla och sätta blommor och ljus hos pappa. Sen blir det middag med mamma. Skriver nog mer sen... Nu ska jag göra något annat...

Nu ska jag alldeles strax försvinna ut genom dörren. Ska bara gå på toa och fixa det sista här hemma innan. Det blir en fun kväll. Here I come. Jag har fått dille på att lägga in engelska ord och meningar i mina texter och egentligen stör jag mig jättemycket på när andra gör det så det är nog bäst att sluta. Jag ska, rättare sagt. Ses imorgon!

Sitter här och äter frukost och tittar på teven. Bella gnäller om frukost som hon ska få nu... Husse hade ju hällt leverpastej i hennes matskål och ställt den på bänken så hon var jättesugen. Det är så skönt när man inser att klockan inte ens är nio och man redan har varit ute med Bella, ätit frukost och gett henne frukost. Good. Ska jag bara klura ut vad jag ska ha på mig för kläder sen och vad mer jag ska ha med till Kalmar. Det ska bli skitskoj, men samtidigt så är det alltid lika tråkigt när jag inte får somna brevid min älskling. Han är alltid så go på morgonen innan han går till jobbet så kommer han och lägger sig i sängen ett par minuter och kramar på mig. Det är alltid lika underbart. Varför kommer jag aldrig på något roligt att skriva? Hmm. Kanske kommer på något sen och skriver igen då...
Bye

Väntar på älskling. Han kommer snart hem från jobbet och då ska vi, som sagt, åka till Mönsterås. Måste bara bädda sängen innan han kommer hem annars blir han sur på mig. Får ju faktiskt skylla mig själv, men men... Som sagt, bör nog helt enkelt bädda sängen innan han kommer hem. Nu är det raklam på teven, fixar det nu... Tur att det inte märks att jag var borta i typ tre minuter. Han till och med sätta i ett per örhängen och ta på lite deo. Wow! Mest speed jag har haft idag typ. Vill bara gosa med älskling igen. Det går typ i perioder ibland när man bara är lite sådär extrakär. Någon gång ibland så blir man helt enkelt nykär igen. Låter skittöntigt, men så är det. Nu är det så. Jag får inte nog av den killen alltså. LOVE! Han är definitivt mannen i mitt liv. Allt känns bara rätt och det är så underbart. Bella har också bra smak för hon är så extremt hussekär. Lite avis blir man ju men jag kommer nog på en andraplats, tror jag.
Later...

                      
                       Min absoluta favvisbild på de två! Kärlek!

Jaha, idag är det torsdag. Snar slut på denna vecka också men det är ju ändå ingen skillnad. Jag gör änåd aldrig någonting. Däremot så bkoade jag klipptid (och färgning) så nu är det snart dags att göra något med den här kalufsen... Däremot så blir det en rolig dag imorgon. Då ska jag sätta mig på bussen till Kalmar och hänga med Åsa. Vi ska gå på bio, Snabba cash, och sen ska vi hänga i hennes lägenhet. Det blir fun. Sen får vi se om det blir bussen hem på lördag eller om älskling hämtar oss. Jag är så seg idag, har inte ens orkat fixa mig än. Det är nog dags att ta tag i det. Vi ska åka en sväng till Mönsterås när älskling kommer hem. Han ville gå till musikaffären.

Nu kanske jag låter tjatig, men jag tänker på det hela tiden. Det har snart gått ett år, på tisdag närmare betämt. Ett år! Det är helt obeskrivligt. Ett år av sorg, ett år av saknad, ett år av förtvivlan. Livet förändrades så den dagen. Allt hopp man hade, när man hade trott att han verkligen skulle klara det. Allt bara försvann på en dag och nu har det gått ett helt år. Jag saknar honom fortfarande lika mycket. Jag tänker på honom varje dag. På ett sätt så vill jag säga att det är orättvist att han bara fick 52 år men sen samtidigt så fick han ändå de 52 åren. Jag ska kanske ändå inte klaga. Det finns alltid de som har det värre. Barn dör hela tiden. Det måste vara hemskt för en förälder att förlora sitt barn. Jag tänker aldrig någonsin jämföra min sorg med någon för det går inte. Men det värsta jag har upplevt var att förlora min pappa och för oss var det orättvist för vi ¨såg hur mycket han hade kvar som han ville göra. För mig så var det det värsta som kunde hända och det är det enda man kan jämföra med. För mig så var det orättvist, och för pappa så var det orättvist. Det är allt jag kan säga. Det finns mycket orättvisa här i världen. Så kommer det alltid att vara, shit happends! Allt jag kan göra är att hoppas att jag inte kommer behöva gå på någon begravning den närmaste tiden. Det har varit för mycket av det den senaste tiden...

Nej, nu ska jag gå ut med Bellabusen... Bye

Jag har så svårt att komma på något intressant och roligt att skriva om. Världens sämsta fantasi, typ. Ska hur eller hur snart börja laga lite mat tills älskling kommer hem. Blir torsk och potatismos idag. Smaskens! Idag har jag inte gjort många knop utom att tagit en promenad med Bella och varit på Maxi och handlat. Det är så tråkigt att komma på middagar. Blir kanske fläskfilé imorgon. Om jag inte minns helt fel så ska vi ha en i frysen. Träning ikväll. Så gutt, det behöver jag. Hoppas att det kan bli lite målvaktsträning ikväll.
På tisdag har det gått ett år. Det är helt sanslöst vad fort tiden går. Den bara flyger iväg. Det känns som igår allt var som vanligt. De senaste åren fattar jag ibland inte ens själv hur mycket livet har förändrats. Snart har det gått två år sen pappa blev sjuk. TVÅ år, det är helt obeskrivligt. Jag saknar honom, väldigt mycket!
Tog faktiskt fram in tvärflöjt igår och spelade lite. Det var länge sen men det är roligt. Bella blir så lugn så hon somnar nästan när jag tar fram flöjten eller Mathias gitarren.
Det är sån tur att jag har haft Mathias när vi har gått igenom allt det här. Det är mycket både han, jag och vi tillsammans har gått igenom under de här två åren. Det har verkligen stärkt vårat förhållande. Vi har varit tvugna att gå igenom sådana saker som ingen vill gå igenom och vi har klarat det bra, han och jag. Jag är så glad att han har funnits vid min sida. Utan honom vet jag inte vad jag hade gjort. Jag tror inte han förstår hur mycket han har betytt för mig. Det kommer han nog aldrig att kunna förstå heller. Det är obeskrivligt. Älskar honom lika mycket som livet själv. Kärlek!
Får se om jag har något mer intressant att skriva ikväll eller så skriver jag nog imorgon...

Då var det jag, igen... Idag har jag bakat chokladbollar och sen har jag bakat en kladdkaka med någon sorts glasyr på som jag inte har testat innan så vi får se vad betyget blir sen. Nu sitter jag bara och slappar. Ghost Wisperer börjar snart. Så gutt för jag missade avsnittet igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så jag lägger upp egobilder på mig idag istället.



Jag har bakat...

Tisdag, tisdag... Tråk dag för idag kommer inte älskling hem på lunchen. De skulle till Västervik och kolla på något annat reningsverk och sen är det ingen träning ikväll. Träning imorgon, jag längtar redan. Men däremot ska jag baka lite idag. Bland annat chokladbröd och sen någon kladdkaka jag hittade i någon tidning. Sen ska Susanne, Åsa, Daniel och Frida titta förbi så man kan bjuda dem på lite gott. Tränade igår, det var skönt även om kondition som sagt inte är min starka sida, men då är det ju ännu nyttigare att träna det. Brukar ta ett par träningar innan man kommer in i grusspelandet, hur bollen går, hur planen är (oftast hal) och att målet är så mycket större än i inomhusfotboll. Nu rä jag väldigt trött på att gå hemma. Hoppas de ringer från SAFT snart igen. Jag vill jobba. Det är bara jobbigt med alla papper, arbetsförmedlingen, försäkringskassa och A-kassa. Kan jag inte bara få jobba så jag slipper allt det där? Nej, nu måste jag se så jag har alla ingredienser hemma, annars måste jag gå till Netto och handla.

Bilden är inte helt nytagen, men inte heller jättegammal... 

                                     

Jaha, då var det söndag igen. Var på 45årsfest igår i Långemåla. Trevligt trevligt... Idag har jag tränat, det var gutt jag behövde det. Sen har vi städat lägenheten jag och älskling. Var tvungen att rensa min byrå eftersom jag köpt nya kläder och den redan var överfull. Vi var och shoppade i fredags i Kalmar, jag köpte en hel del faktiskt. Men allt på gina. Köpte ett par vanliga jeans för 99 kronor, en grå klänning för 49 kronor, en grå kofta för 99 kronor, ett par svarta jeans för 399 kronor, en röd tunn tröja för 149 kronor (som de precis höll på att packa upp), en svart tröja för 249 kronor och ett skitsnyggt midjebälte för 99 kronor. Älskling fyndade också på rea, en snygg skjorta, en Lyle&scott-tröja och en piké av samma märke och en tröja på jack and jones som han har tittat på länge, länge... Både jag och älskling är så uttråkade ikväll men ingen orkar att gör något. Precis när jag skrev den sista meningen så ringe han till min telefon (från köket) och sa att jag skulle komma för han ville ha en puss. Så fruktansvärt söt! Älskar den killen! <3Får uppdatera mer imorgon, kommer inte på något skoj att skriva ikväll. Bara att kliva upp ur sängen kvart över sex imorgon och ner i tvättstugan. jippie!

Har en aning tråkigt just nu. Älskling ligger och halvsover på soffan och jag väntar på att få åka och träna. Seg träningstid, klockan åtte till halv tio. Men jag har ju ändå inget att gå upp till imorgon så det spelar ingen roll. Bella sover vid mina fötter, hon är så söt. Jag trodde jag hade något intressant att skriva, men uppenbarligen var fallet inte så... Jippie! Jag skulle ju lika gärna kunna skriva bla bla bla bla bla... Typ. Har varit lite halvnere sista tiden. Vet inte riktigt varför, behöver nog få lite sol och värme tror jag. Ska bli så skönt med sommar sen, det behövs nu. Jag har ätit alldeles för mycket bullar idag, jag är typ beroende av kanelbullar.
Mamma sa en roligt sak igår som jag har tänkt många gånger. När vi gick på stan sa hon: Tänk att det är du som har skor med klack och jag joggingskor. Det hade vi aldrig gissat på för ett par år sedan. Det var väldigt sant. Min stil har förändrats otroligt mycket på bara ett par år sen. Då hade jag typ ingen stil, nu försöker jag i alla fall. Man kan ju alltid hoppas att man lyckas någorlunda. Jag trivs i det jag har nu, medans det jag hade på mig då var för att dölja något. Dölja mig. Sen jag träffade Mathias har mitt självförtoende växt så otroligt mycket. Jag är inte samma person. Jag har ork nu, jag har mod och framför allt så behöver jag inte dölja vem jag är. Vi har aldrig haft det dåligt i min familj men vi har inte heller haft råd att handla märkeskläder som alla andra hade. Då vände jag tvärt om istället och brydde mig inte alls om vad jag hade på mig. Jg köpte i princip det som var billigt. Nu har jag insett att det behöver inte vara märkeskläder så länge man är bekväm i det, men samtidigt har jag också lärt mig att det är viktigt att man unnar sig något. Hellre att köpa ett lite dyrare plagg som man trivs med än massa billiga plagg. Det är skönt, men samtidigt ångrar jag aldrig att jag har gått igenom de perioderna jag har haft, för det är de som har gjort mig till mig.
Later...

Fattar inte hur jag kan vara så trött jämt. Även om det har blivit bättre så känns det som att jag är så mycket tröttare än alla andra. Hmm, säkert någon vitaminbrist. Jag tycker om att sova, något fel med det? Gick upp klockan sju idag för älskling ringe, han hade glömt någonting så jag fick gå upp och fixa det. Var ingen idé att gå och lägga sig igen då utan bara att ut och traska med Bella. Jag måste boka klipptid, nu är det akut. Ska färga också men funderar på vad jag ska göra. Ska jag ha samma färg och typ bara fixa utväxten eller ska jag bleka och bli lite ljusare eller ska jag färga rött igen? Men det känns lite dumt för nu har jag försökt att få det brunt ett tag men inte lyckats och då ska jag förstöra det igen? Hmm. Det löser sig nog. Beslutsångest! Ska göra pastasallad sen tills älskling kommer hem på lunch, sen MÅSTE jag dammsuga. Skriver mer sen...

Jag har städat lite idag i alla fall, inte riktigt det jag skulle men jag har plockat undan kläder och rumstrerat om i köksskåpen så att man får rum med allt. Det är ganska bra för att vara jag. Sen kom mamma förbi och vi tog en lunch på coffehouse. Jag tog bakad potatis med skagenröra och mamma en ädelostpaj. Sen sa hon det, mamma, jag har blivit en riktig surtant. Jag är som en gammal dam som bara gnäller på allt mellan himmel och jord. Men jag har en bra förklaring ska ni veta... Jag har ju inget jobb att gå till! Varför tror ni att pensionärerna gör som de gör? Jo, de är uttråkade. Varför jag gör som jag gör? Jag är förbannat uttråkad... Jag tänker sluta vara gnällig när jag har ett jobb att gå till. Nu börjar Ghost wisperer. Så gutt att det har börjat igen efter juluppehåll! Kommer två bilder på mig idag, för att det inte har blivit några nya bilder på ett bra tag. Den ena är tagen innan håret är fixat och den andra efter. Inte så svårt att gissa vilken som är vilken...

Gaah, städa... Så tråkigt. Skulle vara så skönt om någon bara kom hem till mig och städade... Jag är beredd att betala. Måste sätta igång nu, skulle egentligen typ satt igång för en timme sedan. tråk tråk tråk, men efter det här inlägget SKA jag sätta igång. Mamma kommer till stan idag. Hon ska in med bilen så det blir nog en fika med henne. Vi badade igår, det är helt sjukt vad många som måste ha träna som ett nyårslöfte. Var dubbelt så många mot vad det brukar vara på vattengympan. Helt fullt i bassängen! Jag kan inte rå för det men det känns så ofräscht att träna i vatten när man typ är på varandra. Jag ryser bara av att tänka på det. Nehe då, hoppas att alla med nyårslöften ger upp snart. Hoppas de inte har löst medlemsskap. Hoppas, hoppas, hoppas... Apropå träning, vad är det för fel på Oskarshamns kommun. Är det lag som har satt ut träningstid från och med måndag vecka två, då får man väl helt enkelt se till att planen är fixad till måndag vecka två. Jag blir så arg när inga kan planera... Trots att jag tycker grussäsongen är så otroligt dryg så finns det typ inget bättre än att gå till träningen. Vad patetiskt jag är, nu sitter jag här och försöker hitta på något att skriva om bara för att slippa städa, ta dig i kragen Karin! Vad kostar det att anställa ett hembiträde? Jag menar, gör man det svart kan det väl inte vara så dyrt, och tar man en polack så tar de väl typ 20 kronor i timmen max? Okej, okej jag ska städa nu. Ska bara se dagens middagstips på teven...

   Det är konstigt egentligen, hur man kan minnas exakt vad du gjorde vid ett visst tillfälle. Många säger att de minns exakt vad de gjorde till exempel vid månlandningen, 9/11 och liknande händelser. Men en annan sak som man minns, eller i alla fall jag, är när man får ett dödsbesked. Jag minns exakt var jag var, vad jag gjorde, jag minns vad som hände resten av dagen.
   När farmor, Märtha, gick bort så skulle jag och mamma skjutsa min farbror Per-Olof till flyget, han hade planerat den utlandsresan länge men avbokat ett par gånger på grund av att farmor inte mådde bra. Vi var precis på väg ut mot Ölandsbron för att hämta hans kompis när det ringde. Hon var borta. Detta var över nio år sedan och jag kommer fortfarande ihåg det så väl. Hon hade drömt natten innan att hon gick bort, men att ingen hade tänt ett ljus för henne. Så när vi kom hem och hon låg där så stod det ett ljus och brann där, det var så vackert. Farmor, jag saknar dig... 
   Morfar, Tage, har jag alltid haft lite dåligt samvete över. Jag var inte så gammal, jag gick i sjuan eller åttan, han var sjuk och jag var osäker. Jag kommer aldrig att glömma en sak han sa, jag tänker inte skriva det här, men det han sa har etsat sig fast i mitt huvud. Morfar älskade Evert Taube och när mamma skulle berätta för pappa att morfar hade dött så sa han att han redan visste det. Han hade drömt den natten att morfar satt i en båt med Evert Taube och fiskade och drack öl. Jag stod ovanför trappen hemma när mamma kom upp och kramade mig. Han var borta. Vi åkte till Mogården där morfar låg och sa farväl. Morfar, jag saknar dig...
   När mormor, Vivan, gick bort så hade vi suttit där i hennes sjuksal i Kalmar hela helgen. Mamma och hennes fyra syskon, sedan både barnbarn och barnbarnsbarn. Hon var så dålig, så sjuk och hon pratade om att hon skulle till morfar. Hon var orolig för barnen, men till sist släppte hon taget. Jag var inte där då, men mamma ringde på morgonen när hon var på väg hem. Den skoldagen fick jag inte så mycket gjort. Mormor, jag saknar dig...
   När pappa, Leif, lämnade oss så hade jag kännt det på mig ett tag. Hur hemskt det än låter så väntade jag på det där samtalet. På söndagen ringde mamma och berättade att han var dålig. Vi åkte dit direkt, jag och Mathias. Han var knappt vid medvetande. Det var nära nu. Dagen efter fick jag ett sms från mamma där det stod såhär: Hej! Tillbaka på 18 efter en natt på intensiven, något piggare (vill ut och röka) men läget är fortfarande kritiskt. Kram puss mamma. Jag bestämde mig för att ta bussen dit vid lunchtid den 26 januari. När jag nästan var framme vid infarten till Mönsterås ringde mamma och frågade om jag hade hunnit sätta mig på bussen, då visste jag. Han orkade inte längre, sa hon, och vi började gråta båda två. Vi la på ganska snabbt för jag ringde till Mathias så att han fick hämta upp mig i Mönsterås och köra till Kalmar. Jag bara grät när jag ringde till honom. Jag minns att jag bara sa, han är död, han finns inte längre. Den halvtimmen jag fick vänta i Mönsterås var så jobbig. Men när jag fick se pappa så såg jag något jag inte hade sett på så länge. Han hade inte ont, han hade frid. Saknar dig, pappa...

Slödag idag. Älskling mår inte bra, men gick till jobbet ändå. Äntligen är det dags för träningen att komma igång på allvar igen. Dock får jag se om jag tränar kondition ikväll eller går och badar med mamma. Kondition är ju inte direkt min starka sida kan man ju lugnt påstå. Har ingen motivation att göra något alls idag. Vill bara bädda ner mig igen, men ska nog städa lite här hemma i alla fall. Tråkigt inlägg, jag vet, men men... Skriver kanske sen.

Haha, kan ju misstolkas, men hon är ju blond, heter Bella och tycker om att vika ut sig. Världens sötaste hund...

Satt och hittade lite gamla sköna bilder på min bilddagbok. Här kommer de...

Kärleken!

Precis när vi hade börjat "träffas". Å så underbar han var redan då...

Det finns ingen mer underbar person än han. Det är killen för mig, helt klart! Snart har
det gått två år sedan vi först träffades och tiden går så sjukt fort... Min kärlek!

Gott och blandat med många bra vänner


Bella är min favorit


Nåja, lite ego måste man väl få va...
                                                      

De som har betytt och betyder mest för mig

Då var man hemma igen. Har varit i Västervik och firat Mathias morbror Nutte som fyllde 40 år. Vilket jäkla väder vi har. USCH! När vi åkte dit så åkte man in på en lite mindra väg typ ut till ödemarken och den var då inte plogad, klockan ett på dagen! Det hade väl kommit sisådär 30 centimeter snö, minst, så bilen fick agera plog och snöblindhet ska vi inte prata om. usch och fy, de där i Västervik de är lite konstiga. Annars väldigt mysigt hus som låg jättefint, kan tänka mig att det är lite jobbigt på vinterna bara... Ikväll ska vi bara chilla och se någon film, Into the Blue 2 tror jag det blev. Jag och älskling är stamgäster på Preem. Har typ sett varenda film snart känns det som.
En sak jag inte förstår, och aldrig kommer förstå för den delen heller, är hur de prioriterar vart det ska plogas först. I morse när jag och älskling var ute med Bellis så hade de inte skottat några gator än, men två maskiner var det på Lidlparkeringen. Jag menar, där hade det räckt att skotta två plateser så kan de som är konstiga och handlar på Lidl få stå där. Jag handlar aldrig på Lidl av två orsaker. Dels tycker jag inte om deras produkter. Jag vill ha svenska produkter och inte någon mjölk från Tyskland. Sedan kan jag inte för mitt liv förstå deras kassor. Jag menar, jättelångt rullband innan kassan och sen finns det ingen plats efter där man ska packa. Hur ska man då kunna storhandla? Tacka vet jag självscanning på MAXI.
Jag känner mig lite trist nu, har inte lagt upp någon bild på jättelänge, något krux med kameran, men det kommer jag lovar...

Hej pappa!
Det finns dagar jag saknar dig mer än andra. Dagar då allt jag vill bara är att få prata med dig, bara få se dig och känna din närhet. Det finns tillfällen jag saknar dig extra mycket. Pappa, jag saknar dig så otroligt mycket när jag vill prata om fotboll med dig. Det kanske känns som en fjuttig sak men det var det vi hade gemensamt. Det var där det var du och jag, pappa. När jag hade gjort en dålig match eller träning fanns alltid du där som jag kunde ventilera med. När jag hade gjort bra ifrån mig var det dig jag berättade det för, inte mamma, du! Första matchen jag spelade efter att du hade gått bort, pappa, jag tjöt som ett litet barn. För du fanns ju inte där. Jag ville prata med dig, det kommer aldrig finnas någon som du. Det var bara du som förstod, pappa. Du fanns inte där när jag gick till Kristineberg, å vad tomt det kändes att inte kunna prata med dig om det. Vad tom jag kände mig i hjärtat. Inget känns detsamma. Pappa, när vi vann cupen i Högsby, det hade betytt så mycket att ha dig där på läktaren. Om du hade fått se mig hålla nollan i båda matcherna mot Högsby. Vad mycket lättare mitt hjärta hade kännts då. Vi spelade Rödsle damcup i söndags, pappa. Det kanske inte gick så bra i cupen men om jag bara hade fått prata med dig om det, om du ändå bara hade sett en match och jag hade fått gå till dig efter, och sen när de hade skrivit i tidningen igår att jag hade gjort en utmärkt insats och många fina räddningar. Jag tror det är första gången mitt namn stod i tidningen på det sättet och då fanns inte du där och berätta det för. Det känns helt meningslöst att berätta det för någon för jag kan inte berätta det för dig. Jag var så stolt igår, pappa, men samtidigt så tom. Snart har det gått ett år och jag kan inte fatta det än. Varje gång jag lämnar en fotbollsplan så kommer jag att känna mig tom, för du finns inte där att prata om matchen med. Det kanske känns löjligt, men det var våran grej pappa och den betyder så otroligt mycket för mig. Jag älskar dig, pappa. Alltid!

Den här låten sjöng mamma för mig härom dagen. Jag fick tårar i ögonen för det påminde så mycket om vad vi har gått igenom, hon och jag. Det var liksom vi. Det kändes som att någon hade skrivit den till oss. Den är fruktansvärt vacker! Texten är skriven av Peter Lemarc.

Alldeles nyss
Prinsessa av september
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dig med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dig att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dig
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Det gör mig så ont
Prinsessa av september
Att möta din skräckslagna blick
Se dig famnad av en sorg som bara du känner
Och glida iväg från det lugn som är ditt
Är det jag som har lärt dig att måla dina orosmoln?
Har jag kramat dig för hårt, säg nåt så jag kan förstå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dig
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Jag säger ditt namn
Prinsessa av september
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dig
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund


http://www.youtube.com/watch?v=dtgIXzrQRBo

Jag fick en samlingsbox med tre skivor i av min bror i julklapp. Samlingsboxen var Mikael Wiehe och Björn Afzelius Olympiska nätter. I boxen fanns också et häfte som Mikael Wiehe har skrivit om han och Björns samarbete under åren. De gjorde så otroligt mycket ihop, så många insamlingar och så mycket goda gärningar. När jag läste det här häftet började jag faktiskt att gråta så jag tänkte dela med mig en del av det. Jag kunde inte få med allt så jag har valt ut de bästa bitarna. Allt är citerat direkt ifrån vad Wiehe har skrivit.

   och jag är glad och stolt, men framför allt tacksam, över att ha fått tillhöra en generation som inte bara såg världen och hur ond och orättfärdig den är, utan också bestämde sig för att göra nånting åt det! Det har vi fått utstå en del spott och spe för sedan dess. Framför allt från de som inte gjorde nånting själva. Det tycker jag har varit värt varenda sekund!

   1982 bestämde Björn och jag oss för att göra ett par gemensamma spelningar i Sveriga och Danmark till stöd för FDR (Frente Democratia Revolucionaria) i El Salvador. Inför starten på turnén spelade vi i TV-programmet Måndagsbörsen den 28 februari. Jag lyckades göra en del TV-tittare upprörda genom att säga att jag hoppades att FDR skulle köpa handgranater för pengarna vi samlade in. Spelningen i Måndagsbörsen blev starten på ett femton år långt samarbete mellan Björn och mig. Mellan 1982 och 1997 gjorde vi ungefär 300 spelningar som duo, den allra sista i Opdal i Norge i februari 1997.

   Vi åkte på semester tillsammans med våra familjer. Våra barn lekte med varandra. Vi åt oändliga middagar och drack fantastiska viner tillsammans. Och vi pratade om allt som män pratar om när de ätit oändliga middagar och druckit fantastiska viner: livet och döden, kärleken och politiken (och om hur katten man ska få familjens ekonomi att gå runt när man dricker så fantastiska viner...) Vi skrattade mycket. Vi grälade nån gång (Bl.a om vem av oss som hade den bästa gitarren) Vi var bästisar.

   1985 i november var vi med i Scandinavium i Göteborg tillsammans med alla de andra artisterna och spelade in 12 miljoner kronor till ANC i Sydafrika.
1986 meddelade USA:s president Reagan att han skulle ge motsvarande 100 miljoner kronor till de kontrarevolutionära styrkor i Nicaragua som han kallade frihetskämpar, för att de skulle störta sandinistregeringen. Björn och jag bestämde oss för att försöka spela in en procent av summan för att stödja sandinisterna. Vi lyckades. Vi gjorde en 20-dagars sommarturné i Sverige. Bara på Skeppsholmen i Stockholm kom över 9000 betalande.

   I september 1997 kom Bjrön ner till Malmö från Göteborg och berättade att han hade fått lungcancer. Han visste att han skulle dö. När han hade åkt tillbaka skrev jag "Den jag kunde va" Jag spelade den för honom nästa gång vi sågs. Han bad mig spela den på hans begravning.
Den 14 februari 1999 stod jag på gården till fängelset på Robben Island utanför Kapstaden där Nelson Mandela tillbringat största delen av sina 27 år bakom galler. Jag kunde inte låta bli att smyga bakom ett hörn, ta fram min mobiltelefon och ringa Björn. "Björn, jag står på fängelsegården på Robben Island" och Björn sa "Är det inte fantastiskt, du och jag har spelat från Nordkap i Norge till Godahoppasudden i Sydafrika." Det var sista gången jag hörde hans röst. Två dagar senare var han död. När jag kom till Kastrup flygplats på morgonen den 18:de hade alla skandinaviska tidningar hans bild på förstasidan.
Den dag Björn skulle begravas stod Brnt Andersson och jag och tränade på "Den jag kunde va" i kyrkan. Plötsligt rullade de in kistan med Björn i. Det var en svår stund.
Efter begravningen serverades det stor italiensk buffé med fantastiska italienska viner. Det hade Björn bestämt. Och han hade testamenterat sin gitarr till mig. (Den var bättre än min var. Det är den jag spelar på nu.)

Det var en sån underbar text att läsa. Tyvärr kunde jag inte ta med allt som var skrivet och hur mycket de två gjorde för att göra världen bättre. Jag får fortfarande rysningar från den dagen jag stod framför scenen på Hultsfredsfestivalen 2006 och Mikael Wiehe spelade. När han skulle spela just "Den jag kunde va" och tillägnade den Björn. Det var en väldigt speciell känsla, det lovar jag... Mäktigt!

                            

Jaha, då var det vanlig måndag igen. Älskling ringde, stackaren är ensam på jobbet idag. Spelade Rödsle damcup igår. Gick väl sådär, men är inte helt onöjd. Första matchen förlorade vi med 4-0 mot Vimmerbys förstalag (som sedan vann cupen mot Rödsle i final). Tre av målen kunde jag inte göra så mycket åt, de var bra, men det fjärde målet var en riktig tabbe. Andra matchen mötte vi Timmernabben och förlorade med 1-0, lite surt att vi inte fick in något mål där. Sedan spelade vi mot Tjust där vi vann med 2-0. Sedan hade vi Rödsle i final. Där tror jag att vi var lite för heta och ville bara fram så vi tappade försvarsspelet och låg under med 3-0 efter tre minuter, sedan spelade vi på bra, jag gjorde en del bra räddningar och vi fick in ett mål. Sedan avslutades målskyttet med att Rödsle gjorde 4-1. Jag är ändå nöjd med tanke på att både Vimmerby och Rödsle ligger i tvåan, Timmernabben i trean medan Tjust och vi ligger i fyran. Jag tycker att Vimmerby var det bästa laget så de förtjänade vinsten. Idag har jag lite ont här och var, knäna är blåa, armbågarna röda och kroppen är seg så det är skönt att ha en hemmadag idag. Får se om det kommer upp några bra bilder på hemsidan....
Later...

Ojsan, kommer ta ett tag innan man vänjer sig vid att skriva det, 2010... Var en underbar kväll igår, enligt mig. Först var vi i Gröndal och åt lite mat och myste till det. Sedan åkte vi hem till oss. Mamma kom, Mathias föräldrar, Åsa, Daniel och Frida kom. Vi åt lite ostbricka med god frukt och så. Sedan satt vi bara och pratade skit och umgicks fram till tolvslaget när vi gick ut och skålade för det nya året. Det smällde överallt och jag är så glad att man har en hund som inte är rädd för smällare! Det är så fint ute just nu. Det är kallt, hög luft, solen skiner, samtidigt som det snöar. Helt underbar start på det nya året. Nu ska nog vi hitta på någonting med våra liv, tror jag. Hoppas på lite bilder från Åsa sen. Känns som att det inte är första gången jag skriver det (förlåt Åsa), men jag tror inte hon har någonting emot det...

GOD FORTSÄTTNING ALLIHOP!