Cancer
Blev inget inlägg igår. Lite dåligt av mig, men men... De prata om cancer på teven. Jag blir så arg bara jag hör det ordet. Det är en tjej i 30årsåldern som har haft cancer och det hon säger stämmer så. Jag var ju hos mamma i tisdags, när det hade gått ett år, och det slog mig åter igen att även om pappa hade överlevt så hade det aldrig blivit detsamma. Han hade aldrig kunnat gå tillbaka till det liv han en gång hade. Hans kropp var så skadad. Hela tiden när han levde så hade man hela tiden hoppet och tron om att allt skulle kunna bli som vanligt igen. Det var så mycket som skadade honom. Det var så mycket som hans kropp fick stå ut med utöver cancern. Man kan förstå nu hur mycket det egentligen var. Hur förvånade till och med läkarna att han överlevde gång på gång. Man fattade inte riktigt hur stort det egentligen var och vilken kämpe han var som orkade stå emot så länge. Har jag bara hälften av den envisheten och viljan så är jag glad. Så stark! Det är så hemskt att en människa ska behöva gå igenom sådana saker. Jag önskar inte min värsta fiende det. Att man kan få en klump i magen bara av att höra det där ordet. Det som skrämmer mig är att jag vet att jag kommer få den där sjukdomen också, någon gång i framtiden. Jag bara vet det. Jag är så rädd för det för jag vet vad den gör med en. Jag vet hur den bryter ner en människa ända in till hjärtat. Jag vet att hela världen förändras när man får höra det där ordet. Jag har upplevt det, flera gånger. Klart att man är rädd då. Klart att jag är livrädd för den sjukdomen. Den är så förrädisk. Den där sjukdomen kan förändra en person så mycket. Jag hatar den. Den där jävla sjukdomen rent ut sagt!
