karintankar

Gud, jag kan inte fatta att det har gått nästan exakt två år sen pappas första akutoperation. Jag kommer aldrig att glömma den natten och de två veckorna efter. Det har satt sina spår i hjärtat när man såg dig gå igenom allt det. Det gör ont i mig nu och det gjorde ännu ondare i mig då... Man kunde inte föreställa sig då hur lång och tuff resan skulle bli och hur mycket du skulle få gå igenom. Det var kbäckande att se en så stark person bli så svag på så kort tid. En sjukdom kan förändra en person så totalt och det gjorde den med dig. Du sa saker du aldrig annars skulle ha sagt och du djorde saker du annars aldrig skulle ha gjort. Jag kanske var ledsen på dig ibland då men det tog inte lång tid förren jag insåg att det inte var du, det var sjukdomen. Jag saknar dig så och jag har fortfarande inte slutat hoppas på att få hålla om dig igen. Ibland känns det som att du fortfarande finns med oss och jag får komma på mig själv med att säga att jag ska hem till mamma och pappa. Det känns fortfarande konstigt att bara säga hem till mamma. Jag lovar att när jag får barn ska de få höra vilken underbar morfar de hade, de ska få se bilder på honom och jag ska berätta historierna som han berättade för mig när jag var liten. Bara för två och ett halvt år sen hade jag aldrig kunnat föreställa mig det här. Jag fortsätter att älta samma sak känns det som men det struntar jag i för jag kan fortfarande inte förstå att du lärde dig att åka snowboard på 50årsdagen och tre å senare så finns du inte längre. Jag saknar dig, pappa! Går inte en dag utan att jag tänker på dig. Du var en viking, pappa. Jag ska aldrig glömma dig!

                                  

Tråkigt idag. Jag är ensam hemma för älskling är på utbildning i Halmstad och ska sen vidare till Jönköping. Han kommer inte hem förren imorgon kväll någon gång. Jag säger då det, att då är det tur att man har träningen ikväll, annars hade det blivit riktigt drygt. Imorgon tar jag nog en tur till stan och kikar på födelsedagspresent till kusinvitamin. Har riktigt riktigt tråkigt. Vilket egentligen är lite konstigt för jag är ju alltid ensam hemma på dagarna. Det blir gutt med långhelg med hjärtat i alla fall. Fredag blir det påskmat hemma hos svärföräldrarna och i helgen blir det mat hemma hos mamma.
Uttråkad!!!

Grattis på födelsedagen, älskade pappa. Jag saknar dig så otroligt mycket och kommer aldrig att glömma dig! Tänkte åka till Långemåla sen och lägga något fint på din grav. Det är helt sjukt vad fort tiden går. Den bara springer iväg. Jag önskar jag bara kunde få hålla om dig en gång till och bara att få prata med dig. Jag ösnakr du hade fått mer tid på jorden. Jag vet inte vad jag ska säga, känner mig helt mållös. Jag älskar dig, pappa! <3

Har precis ätit nu. Det var gott. Igår spelade vi match mot Västervik i DM-kval. Den matchen vann vi med 2-0. Verkligen jätteskönt att hålla nollan. Sedan var det kalas. Mathias morfar fyllde 70 år. Mycket trevligt kalas. Idag bar det iväg för att spelas match igen. Då mot Hjorted. Vi vann med 1-0. Det var riktigt kul att spela idag! Och verkligen jätteskönt att hålla nollan två matcher i rad! Forsätter den sviten när vi möter Rödsle nästa tisdag hoppas vi på. Nu tror jag att vi ska åka och titta på AIK när de spelar svenska cupen. Sen blir det en slapparkväll. See ya!

Härligt med träning igår. Dock gjorde jag en dum slägning och landade på armbågen och det gör fortfarande ont. Aj aj, inte bra. Sen vet jag inte riktigt vad jag har gjort med mina fingrar för de är svullna och gör ont. Känns typ som att man har vatten i fingrarna. men det går nog över snart. Det känns jätteskönt att våren är på väg för då slipper man känna sig som en Michelingubbe på träningarna. Helt sjukt vad mycket kläder man måste ha på sig. Något som är helt fantastiskt underbart är att snödropparna har börjat komma, det är ett vårtecken. Sen har jag även sett små krokusar och till och med några små starter till påskliljor. Jag och hjärtat är sugna på att dra utomlands nu, hoppas det kan bli något för det vore väldigt skönt! Han är verkligen mannen i mitt liv, den killen.

Vårtecken!

Hörde precis att huset i Skogsby på Öland där de har haft strippklubb ett tag var till salu på blocket för 1,1 miljoner. Var tvungen att gå in och läsa om det och det såg så himla fint ut som de hade målat upp det. Undra då varför man inte lägger ut en enda bild? Ja, man kunde ju till och med öppna lyxresaurang om man ville det... Det kanske är något man skulle satsa på? Chippendales, ja det skulle väl inte vara helt fel att titta på snygga kroppar hela dagen. Seriöst, det kan ju inte finnas någon som skulle vilja öppna något där. För det första så tar det ju hur lång tid som helt bara att rengöra stället och du skulle nog desinfektionsmedlet på Apoteket ta slut igen. Usch, jag skulle inte vilja gå in där. Seriöst, hur räknar han med att få över en miljon kronor för det där. Men det har ju i alla fall närheten till ÖB, det borde ju sälja lite i alla fall. Jag ryser fortfarande, usch vad äckligt.

Jaha, idag skulle man egentligen börjat praktik på Inter Sport men eftersom Arbetsförmedlingen bestämde sig för att förstöra för mig igen så fick jag inte komma dit. Det grämer mig massor. Jag hade jättegärna velat vara där. Men de är ju så snälla på AF att jag får komma dit efter 1 maj. Jag blir så sur för det är nog ingen där som någonsin har varit arbetslös.

Åter till något annat, det känns som att jag har klagat väldigt mycket på AF senaste tiden, stackars älskling har jobbat hela helgen. Kom hem, till slut, efter klockan tolv inatt.

Om en vecka skulle pappa ha fyllt år. Han skulle blivit 54 år. Jag kan fortfarande inte förstå att han lärde sig åka snowboard på 50årsdagen och tre år senare så finns han inte längre. Du är saknad, pappa. Jag har fått så dålig fantasi på vad jag ska skriva.

Har haft en jäkligt skön träningsvecka och det ska bli en likadan igen. Det började förra söndagen med match, måndagen var det vattengympa med mamma, tisdag fotbollsträning, onsdag gymmet, torsdag fotbollsträning, fredag löpträning med mag- och ryggpass och söndag löpträning med intervaller. Denna vecka blir nog ungefär likadan fast förmodligen med match både lördag och söndag. Man känner sig så härligt glad när man har tränat. Gutt! Skickar med några bilder. Bilden på Bella var när vi hade varit på promenad härom dagen, en helt vanlig promenad. Jag funderade på att inte låta henne komma in så äckligt skitig var hon... Plus, snygga stövlar jag fick låna på älsklings jobb. Sexy sexy...



  

Stackars älskling. Det gör inget annat än att larma för stackaren på jouren. Visserligen blir det ju en go löning sen men det är riktigt riktigt segt. Snart är det löpträning. Det behövs vill jag lova!

Jag hade tanken på att försöka ta bilder på min outfit men det är ju faktiskt skitsvårt. Dels med tanke på att jag bara har min mobilkamera med typ 2 megapixlar (heter det då?) och dels för att vi inte har en enda helkroppsspegel i våran lägenhet. Så jag hoppade över det projektet och tänker istället vara kreativ och berätta vad jag har på mig. Har ett par svarta leggings (som jag tänker komplettera med ett par svarta strumpor i samma nyans som det inte är hol i hälen på (upptäckte precis att det var det i de jag hade på mig), ett vitt vanligt långt JC-linne, min skjorta från JC som jag tror att jag har visat tidigare kompletterat med ett skärp i midjan. Pricken över i:et är att håret är galet lockigt. Hoppas det går att se framför sig... Nu är jag hungrig, ska nog gå och ta mig ett par mackor med makgrill i tomatsås, mums!

Ja, det skulle faktiskt kallas för det istället för Arbetsförmedlingen. Detta är nämligen inte första gången de rör till det för mig. Första gången var ett par månader sen när jag skulle gå från jobbgarantin (som den kallas av någon underlig anledning) där man får sina pengar från Försäkringskassan till A-kassa eftersom jag uppfyllde ett nytt arbetsvillkor. Då glömde den där donnan att skicka in sina papper plus att en annan gubbe på AF glömde att skicka in till försäkringskassan, vilket ledde till att mina pengar blev försenade med över två veckor. Okej, jag var väldigt arg då men visst, shit happends. Men när hon för två veckor sedan bad mig att gå och söka en praktikplats (som förövrigt är något väldigt förnedrande det också) och så gjorde jag. Gick runt i halva stan och gång på gång blir man ratad. MEN, Intersport ville ha mig. De lät jättepositiva och jag var jätteglad för jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba där. Så vi bestämde att jag skulle börja på måndag. Men (igen) i tisdags ringde hon från AF och berättade att jag var ju inte med i jobbgarantin så jag fick inte ha någon praktikplats. Men första maj då får jag gå med i jobbgarantin igen så då kan jag få praktisera. Helt sanslös, ibland undrar man om de vill krossa en... Hon skulle försöka lösa det på något vis och prata med sin chef idag och jag hoppas verkligen att det går att lösa för ajg vill verkligen verkligen vara på Intersport!

SÅÅÅÅÅ ARG!

Efter mycket strul fram och tillbaka med Internet här hemma är det äntligen igång på riktigt! Nu får vi väl hoppas att uppdateringen går lite bättre... Men nu har jag massa andra saker att göra här på Internet. Så skönt!

Jaha, då har man skaffat Facebook. Det var väl på tiden, typ... Jag tycker mest bara att det är knepigt men det blir väl lättare om man vill hålla kontakt med någon gammal polare... Ses kanske där?

För ett par år sen trodde jag inte att det fanns jobbiga saker med fotbollen, men det finns en sak som är jobbigare än allt annat. Det är att fotbollen alltid påminner mig om pappa. Efter att pappa hade gått bort tog det flera månader innan jag ens vågade mig till en träning. När jag var på väg till den träningen (spelade fortfarande i Högsby då) så skakade jag. Jag hade ju suttit med pappa i bilen så många gånger den vägen när man kör in på Frövi och nu satt jag där själv. Det hade jag väl visserligen gjort förut, men allt jag kunde tänka på var att pappa inte var där. Just det att jag till och med hade haft pappa som tränare i det laget innan blev också väldigt mycket. Det fanns i princip minnen i allting som man gjorde där. Jag gjorde inte många träningar i Högsby efter det och bara ett par matcher. Träningarna gick okej men efter matcherna så var jag så ledsen att jag bara grät. Jag saknade det där att anlysera matcherna med pappa. Även om Mathias gillar att prata så är det inte samma sak, han säger fel saker. Han är inte pappa. När jag kom hem från maychen kunde jag bara storgråta och stackars älskling visste/vet nog inte riktigt hur han ska hantera det. Jag vet precis i huvudet hur samtalet skulle gå till och när Mathias eller mamma säger fel saker så blir jag ännu mer frustrerad och ledsen. Det slutade med att jag la av att spela med Högsby. Dels för att jag inte orkade åka från Oskarshamn till Högsby varje gång och faktiskt till stor del för att jag inte orkade med den mentala biten. Det blev för mycket. Efter ett tag ringde de från Kristineberg och jag mindes direkt ett samtal med pappa där han gav som förslag att jag skulle börja spela där. Jag tänkte på det ett tag men egentligen var jag säker redan från start vad jag skulle svara. Så jag började träna med KFF och träningarna kändes jättebra. Självförtroendet växte och jag var inte psykiskt utmattad varje gång jag kom från en träning. Men det med att det är jättejobbigt efter varje match eller turnering finns fortfarande kvar. Jag tror att jag har gråtit varje gång när jag har kommit hem, för jag kommer hem till någon slags tomhet. Igår höll jag till och med på att bryta ihop i bilen hem från Kalmar. Vi spelade och det gick inget bra alls. Jag gjorde såna småtabbar hela tiden och det gnagde i mig att jag inte fick komma hem till pappa och prata och han kunde säga de orden som jag behövde. Jag vet inte hur länge det kommer att kännas såhär. Jag vet inte hur jag ska jobba på det, det enda jag kan göra just nu är att skriva det här och jag antar att jag inte har något val eftersom jag just nu är enda målvakten i laget och vi inte vet än om det blir bara ett lag eller båda A- och B-lag. Det kommer nog hur eller hur att bli mycket matcher under säsongen och jag har inget annat val än att arbeta på det...

Saknar dig pappa!

Ursäkta min väldigt dåliga uppdatering, det är nämligen så att vårat Internet inte har velat fungera. Allt är inte löst ännu men just nu har vi Internet. Det är ju sjukt vad handikappad man blir utan det! Jag orkar inte skriva så mycket mer just nu, tänkte bara tala om att jag lever!

Jaha, då var det ny vecka igen... I helgen har det stått mycket fotboll på schemat, men det började med att jag och mamma gick och badade i fredags och efter det åt vi jättegod mat medan älskling var och bowlade med jobbet och sedan gick till folkets park. Jag la mig tidigt. Sedan i lördags var det matchdags. Första gången på hur länge som helst som jag stod i ett elvamannamål och första riktiga matchen med KFF. Tyvärr så förlorade vi snöpligt med 2-1 med många bra målchanser. Jag tror vi hade två bollar i stolpen, en i ribban, ett friläge och ett mål bortdömt på offside. Båda målen vi släppte in var lite snöpliga. Det första var brist på kommunikation vid en hörna och andra målet missbedömde jag studsen på. Däremot fick jag göra en riktigt fin dubbelräddning som kände skönt under denna premiär. Jag tycker att vi ska vara jättenöjda då vi inte har haft någon möjlighet att träna utomhus alls under vintern. Det ser bra ut för säsongen, tycker jag. 
Nu vill jag ha ett jobb. Sökte precis ett jobb som sommarpersonal på Arenan här i stan. Det låter roligt men framför allt hoppas jag på SAFT. Jag vill tillbaka dit! 

Kram kram 

Så fort man hör eller läser ordet cancer så får man en klump i magen. Bara tanke på det ger mig rysningar. Det är så när man vet hur jävla ont den sjukdomen gör. Hur elak den är mot alla som den drabbar. För mig finns det inget så laddat ord som just ordet cancer. Den förstör allt som kommer i dess väg och visar ingen pardon. Den fullkomligt äter upp både hjärta och själ. Den gräver sig längre och längre in och till slut så bara exploderar den. Att till och med lukter kan påminna om det. Så fort jag kommer in på ett sjukhus så känner jag den där lukten som ger mig en stor klump i magen och gör att jag bara vill spy rakt ut. Det är en blandning av sjukhusmat, handsprit, mediciner och instängt. Det är en lukt som gör att jag får svårt att andas. Det var lukten som jag kände varje gång jag åkte upp till avdelning 48 på Kalmar sjukhus. Jag kommer ihåg precis hur man gick för att komma till pappas rum. Det rummet som han spenderade mestadels av dagarna i under det året. Man tog ingången vid frissan (där vi oftast körde ut pappa för att röka också), sen gick man rakt fram tills man kom till hissarna på högersidan. Åkte upp till våning 8 och sen gick man vänster. Efter det kunde man välja vänster för avd.48 och höger för en annan avdelning. När man hade gått vänster så följde man bara korridoren rakt fram tills man kom till rum nummer 12, pappas rum. Det finns så många minnen ifrån det rummet. Så mycket sorg. Däremot var det inte det rummet han dog i. Det var tummet snäppet till höger. Avslappningsrummet. Det kändes också så konstigt att gå förbi det rummet som man hade spenderat så många dagar i. Det var nästan som att man ville gå in där och hitta pappa levandes. Jag orkar inte skriva mer just nu. Hade nämligen planer på att inte börja tjuta så det är dags att lägga ne för nu. Kommer nog att skriva mer om pappa snart igen. Kommer sakna honom jättemycket imorgon. Önskar du kunde vara där och titta då! Saknar dig...

Nu är det snart helg. Ska bli så skönt. Imorgon blir det nog att bada med mamma medan älskling är och bowlar med jobbet. Sen får vi se om jag och mamma tar en bit mat eller något. Det blir nog bra. Sen på lördag ska vi åka och spela träningsmatch mot Högsby. Det är riktigt pirrigt med tanke på att det är första riktiga matchen med KFF, dessutom mot mitt tidigare lag, plus att jag inte har stått i ett elvamannamål på riktigt på hur länge som helst. Men det går nog bra. Det finns ju en anledning till att det heter TRÄNINGSmatch. Sen på söndag får vi se vad som händer. Hoppas jag får chansen att se reprisen av Grey's Anatomy då eftersom jag tränade igår. Älskar den serien!

Hörs...

Ska snart laga rödspättar med potatismos och remouladsås. Ska bli gott gott. Tänkte bjuda på några bilder då jag inte har så mycket att skriva. Bland annat några ego, sen en bild på mina nya killerklackar och på den nya skjortan. Inte världens bästa bilder kanske, men det får ni stå ut med...

Idag är det en riktig pappadag. Solen skiner, vindarna är ljumma och är man i lä så är det riktigt, riktigt skönt! En sådan här dag hade han suttit ute vid vedbon med en kopp kaffe i ena handen och en cigarett i andra och bara njutit av solens strålar. En sån dag då det glänser i skaren och man märker att våren inte är så långt borta. Jag kan se honom framför mig när han sitter där och det droppar från taken. Jag tänker på dig, pappa. Du sken precis som solen gör idag...

Älskar och saknar dig! Snart är det din födelsedag och enevtuellt har jag och Mathias planer för den dagen. Vi får se...

Så precis klart filmen Hachiko A dog's Story. Både älskling och jag grät floder. En klart sevärd och underbar film som baseras på en sann historia om en hund som väntar på sin husse vid tåget varje dag tills hans husse dör på jobbet och inte kommer tillbaka. Ändå så fortsätter hunden att vänta på husse varje dag. En riktigt gripande berättelse som jag verkligen, verkligen kan rekommendera!

Skrev detta igår men sen när jag skulle spara så dog Internet och beslöt sig för att vara konstigt för resten av dagen. Så ni får inlägget nu istället. Bra va? För övrigt så har jag typ sovit hela morgonen (förutom promenix med Bella) sen ska jag till UM och laga lite mat. Mys ikväll hoppas jag på. Tänkte sticka in ett inlägg sen med bild på mina nya skor som jag bara längtar så tills jag kan ha på mig!

Jaha, då var det måndag igen... Jag trodde de skulle stänga av teven här hemma vid nio men den är fortfarande på. Visserligen går inget bra på teven och den kommer säkert vara av när de bra programmen går men då får jag väl läsa Marley och jag istället. Har precis börjat läsa den boken och hittills så är den väldigt bra. Igår var vi i Västervik och spelade cup. Lång dag då man åkte hemifrån kvart i sju på morgonen och kom hem halv åtta på kvällen. Speciellt när man inte har sovit så bra på natten. Men åter till cupen:
I första matchen mötte vi Vimmerby och där förlorade vi med 2-0. Lite oturligt men tyvärr var det nog ändå rättvist. Andra matchen (efter två timmars väntan) var mot Åtvidaberg där vi vann med 2-1. Var en liten tabbe av mig vid målet men i alla fall en vinst. Tredje matchen (efter en snabb lunch) var mot Västerviks andralag där vi vann med 3-0. Om jag ändå kunde komma ihåg vilka som gör målen. Glömmer det lika snabbt som det har hänt. Men det bästa med den matchen och hela dagen för den delen var när Sally så gärna ville ha boll att hon sprang efter den i full fart in i materialrummet. Det kallar jag kämpaglöd. Inför sista matchen hade vi ingen chans på att ta gruppseger eftersom Vimmerby hade vunnit alla sina matcher men vi skulle komma tvåa i gruppen om vi spelade oavgjort eller vann och lite nervöst blev det då det blev 0-0 mot Hjorted. Därefter stod vi mot Västerviks förstalag i match om tredjeplats. Blev en riktig rysare där men vi lyckades vinna den matchen också. Den slutade med 1-0. Turneringen vanns till slut av Högsby efter straffar mot Vimmerby i finalen.

Good day