karintankar

Ja, det skulle faktiskt kallas för det istället för Arbetsförmedlingen. Detta är nämligen inte första gången de rör till det för mig. Första gången var ett par månader sen när jag skulle gå från jobbgarantin (som den kallas av någon underlig anledning) där man får sina pengar från Försäkringskassan till A-kassa eftersom jag uppfyllde ett nytt arbetsvillkor. Då glömde den där donnan att skicka in sina papper plus att en annan gubbe på AF glömde att skicka in till försäkringskassan, vilket ledde till att mina pengar blev försenade med över två veckor. Okej, jag var väldigt arg då men visst, shit happends. Men när hon för två veckor sedan bad mig att gå och söka en praktikplats (som förövrigt är något väldigt förnedrande det också) och så gjorde jag. Gick runt i halva stan och gång på gång blir man ratad. MEN, Intersport ville ha mig. De lät jättepositiva och jag var jätteglad för jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba där. Så vi bestämde att jag skulle börja på måndag. Men (igen) i tisdags ringde hon från AF och berättade att jag var ju inte med i jobbgarantin så jag fick inte ha någon praktikplats. Men första maj då får jag gå med i jobbgarantin igen så då kan jag få praktisera. Helt sanslös, ibland undrar man om de vill krossa en... Hon skulle försöka lösa det på något vis och prata med sin chef idag och jag hoppas verkligen att det går att lösa för ajg vill verkligen verkligen vara på Intersport!

SÅÅÅÅÅ ARG!

Efter mycket strul fram och tillbaka med Internet här hemma är det äntligen igång på riktigt! Nu får vi väl hoppas att uppdateringen går lite bättre... Men nu har jag massa andra saker att göra här på Internet. Så skönt!

Jaha, då har man skaffat Facebook. Det var väl på tiden, typ... Jag tycker mest bara att det är knepigt men det blir väl lättare om man vill hålla kontakt med någon gammal polare... Ses kanske där?

För ett par år sen trodde jag inte att det fanns jobbiga saker med fotbollen, men det finns en sak som är jobbigare än allt annat. Det är att fotbollen alltid påminner mig om pappa. Efter att pappa hade gått bort tog det flera månader innan jag ens vågade mig till en träning. När jag var på väg till den träningen (spelade fortfarande i Högsby då) så skakade jag. Jag hade ju suttit med pappa i bilen så många gånger den vägen när man kör in på Frövi och nu satt jag där själv. Det hade jag väl visserligen gjort förut, men allt jag kunde tänka på var att pappa inte var där. Just det att jag till och med hade haft pappa som tränare i det laget innan blev också väldigt mycket. Det fanns i princip minnen i allting som man gjorde där. Jag gjorde inte många träningar i Högsby efter det och bara ett par matcher. Träningarna gick okej men efter matcherna så var jag så ledsen att jag bara grät. Jag saknade det där att anlysera matcherna med pappa. Även om Mathias gillar att prata så är det inte samma sak, han säger fel saker. Han är inte pappa. När jag kom hem från maychen kunde jag bara storgråta och stackars älskling visste/vet nog inte riktigt hur han ska hantera det. Jag vet precis i huvudet hur samtalet skulle gå till och när Mathias eller mamma säger fel saker så blir jag ännu mer frustrerad och ledsen. Det slutade med att jag la av att spela med Högsby. Dels för att jag inte orkade åka från Oskarshamn till Högsby varje gång och faktiskt till stor del för att jag inte orkade med den mentala biten. Det blev för mycket. Efter ett tag ringde de från Kristineberg och jag mindes direkt ett samtal med pappa där han gav som förslag att jag skulle börja spela där. Jag tänkte på det ett tag men egentligen var jag säker redan från start vad jag skulle svara. Så jag började träna med KFF och träningarna kändes jättebra. Självförtroendet växte och jag var inte psykiskt utmattad varje gång jag kom från en träning. Men det med att det är jättejobbigt efter varje match eller turnering finns fortfarande kvar. Jag tror att jag har gråtit varje gång när jag har kommit hem, för jag kommer hem till någon slags tomhet. Igår höll jag till och med på att bryta ihop i bilen hem från Kalmar. Vi spelade och det gick inget bra alls. Jag gjorde såna småtabbar hela tiden och det gnagde i mig att jag inte fick komma hem till pappa och prata och han kunde säga de orden som jag behövde. Jag vet inte hur länge det kommer att kännas såhär. Jag vet inte hur jag ska jobba på det, det enda jag kan göra just nu är att skriva det här och jag antar att jag inte har något val eftersom jag just nu är enda målvakten i laget och vi inte vet än om det blir bara ett lag eller båda A- och B-lag. Det kommer nog hur eller hur att bli mycket matcher under säsongen och jag har inget annat val än att arbeta på det...

Saknar dig pappa!

Ursäkta min väldigt dåliga uppdatering, det är nämligen så att vårat Internet inte har velat fungera. Allt är inte löst ännu men just nu har vi Internet. Det är ju sjukt vad handikappad man blir utan det! Jag orkar inte skriva så mycket mer just nu, tänkte bara tala om att jag lever!

Jaha, då var det ny vecka igen... I helgen har det stått mycket fotboll på schemat, men det började med att jag och mamma gick och badade i fredags och efter det åt vi jättegod mat medan älskling var och bowlade med jobbet och sedan gick till folkets park. Jag la mig tidigt. Sedan i lördags var det matchdags. Första gången på hur länge som helst som jag stod i ett elvamannamål och första riktiga matchen med KFF. Tyvärr så förlorade vi snöpligt med 2-1 med många bra målchanser. Jag tror vi hade två bollar i stolpen, en i ribban, ett friläge och ett mål bortdömt på offside. Båda målen vi släppte in var lite snöpliga. Det första var brist på kommunikation vid en hörna och andra målet missbedömde jag studsen på. Däremot fick jag göra en riktigt fin dubbelräddning som kände skönt under denna premiär. Jag tycker att vi ska vara jättenöjda då vi inte har haft någon möjlighet att träna utomhus alls under vintern. Det ser bra ut för säsongen, tycker jag. 
Nu vill jag ha ett jobb. Sökte precis ett jobb som sommarpersonal på Arenan här i stan. Det låter roligt men framför allt hoppas jag på SAFT. Jag vill tillbaka dit! 

Kram kram 

Så fort man hör eller läser ordet cancer så får man en klump i magen. Bara tanke på det ger mig rysningar. Det är så när man vet hur jävla ont den sjukdomen gör. Hur elak den är mot alla som den drabbar. För mig finns det inget så laddat ord som just ordet cancer. Den förstör allt som kommer i dess väg och visar ingen pardon. Den fullkomligt äter upp både hjärta och själ. Den gräver sig längre och längre in och till slut så bara exploderar den. Att till och med lukter kan påminna om det. Så fort jag kommer in på ett sjukhus så känner jag den där lukten som ger mig en stor klump i magen och gör att jag bara vill spy rakt ut. Det är en blandning av sjukhusmat, handsprit, mediciner och instängt. Det är en lukt som gör att jag får svårt att andas. Det var lukten som jag kände varje gång jag åkte upp till avdelning 48 på Kalmar sjukhus. Jag kommer ihåg precis hur man gick för att komma till pappas rum. Det rummet som han spenderade mestadels av dagarna i under det året. Man tog ingången vid frissan (där vi oftast körde ut pappa för att röka också), sen gick man rakt fram tills man kom till hissarna på högersidan. Åkte upp till våning 8 och sen gick man vänster. Efter det kunde man välja vänster för avd.48 och höger för en annan avdelning. När man hade gått vänster så följde man bara korridoren rakt fram tills man kom till rum nummer 12, pappas rum. Det finns så många minnen ifrån det rummet. Så mycket sorg. Däremot var det inte det rummet han dog i. Det var tummet snäppet till höger. Avslappningsrummet. Det kändes också så konstigt att gå förbi det rummet som man hade spenderat så många dagar i. Det var nästan som att man ville gå in där och hitta pappa levandes. Jag orkar inte skriva mer just nu. Hade nämligen planer på att inte börja tjuta så det är dags att lägga ne för nu. Kommer nog att skriva mer om pappa snart igen. Kommer sakna honom jättemycket imorgon. Önskar du kunde vara där och titta då! Saknar dig...

Nu är det snart helg. Ska bli så skönt. Imorgon blir det nog att bada med mamma medan älskling är och bowlar med jobbet. Sen får vi se om jag och mamma tar en bit mat eller något. Det blir nog bra. Sen på lördag ska vi åka och spela träningsmatch mot Högsby. Det är riktigt pirrigt med tanke på att det är första riktiga matchen med KFF, dessutom mot mitt tidigare lag, plus att jag inte har stått i ett elvamannamål på riktigt på hur länge som helst. Men det går nog bra. Det finns ju en anledning till att det heter TRÄNINGSmatch. Sen på söndag får vi se vad som händer. Hoppas jag får chansen att se reprisen av Grey's Anatomy då eftersom jag tränade igår. Älskar den serien!

Hörs...

Ska snart laga rödspättar med potatismos och remouladsås. Ska bli gott gott. Tänkte bjuda på några bilder då jag inte har så mycket att skriva. Bland annat några ego, sen en bild på mina nya killerklackar och på den nya skjortan. Inte världens bästa bilder kanske, men det får ni stå ut med...

Idag är det en riktig pappadag. Solen skiner, vindarna är ljumma och är man i lä så är det riktigt, riktigt skönt! En sådan här dag hade han suttit ute vid vedbon med en kopp kaffe i ena handen och en cigarett i andra och bara njutit av solens strålar. En sån dag då det glänser i skaren och man märker att våren inte är så långt borta. Jag kan se honom framför mig när han sitter där och det droppar från taken. Jag tänker på dig, pappa. Du sken precis som solen gör idag...

Älskar och saknar dig! Snart är det din födelsedag och enevtuellt har jag och Mathias planer för den dagen. Vi får se...

Så precis klart filmen Hachiko A dog's Story. Både älskling och jag grät floder. En klart sevärd och underbar film som baseras på en sann historia om en hund som väntar på sin husse vid tåget varje dag tills hans husse dör på jobbet och inte kommer tillbaka. Ändå så fortsätter hunden att vänta på husse varje dag. En riktigt gripande berättelse som jag verkligen, verkligen kan rekommendera!

Skrev detta igår men sen när jag skulle spara så dog Internet och beslöt sig för att vara konstigt för resten av dagen. Så ni får inlägget nu istället. Bra va? För övrigt så har jag typ sovit hela morgonen (förutom promenix med Bella) sen ska jag till UM och laga lite mat. Mys ikväll hoppas jag på. Tänkte sticka in ett inlägg sen med bild på mina nya skor som jag bara längtar så tills jag kan ha på mig!

Jaha, då var det måndag igen... Jag trodde de skulle stänga av teven här hemma vid nio men den är fortfarande på. Visserligen går inget bra på teven och den kommer säkert vara av när de bra programmen går men då får jag väl läsa Marley och jag istället. Har precis börjat läsa den boken och hittills så är den väldigt bra. Igår var vi i Västervik och spelade cup. Lång dag då man åkte hemifrån kvart i sju på morgonen och kom hem halv åtta på kvällen. Speciellt när man inte har sovit så bra på natten. Men åter till cupen:
I första matchen mötte vi Vimmerby och där förlorade vi med 2-0. Lite oturligt men tyvärr var det nog ändå rättvist. Andra matchen (efter två timmars väntan) var mot Åtvidaberg där vi vann med 2-1. Var en liten tabbe av mig vid målet men i alla fall en vinst. Tredje matchen (efter en snabb lunch) var mot Västerviks andralag där vi vann med 3-0. Om jag ändå kunde komma ihåg vilka som gör målen. Glömmer det lika snabbt som det har hänt. Men det bästa med den matchen och hela dagen för den delen var när Sally så gärna ville ha boll att hon sprang efter den i full fart in i materialrummet. Det kallar jag kämpaglöd. Inför sista matchen hade vi ingen chans på att ta gruppseger eftersom Vimmerby hade vunnit alla sina matcher men vi skulle komma tvåa i gruppen om vi spelade oavgjort eller vann och lite nervöst blev det då det blev 0-0 mot Hjorted. Därefter stod vi mot Västerviks förstalag i match om tredjeplats. Blev en riktig rysare där men vi lyckades vinna den matchen också. Den slutade med 1-0. Turneringen vanns till slut av Högsby efter straffar mot Vimmerby i finalen.

Good day

Tog en sväng till stan (kan fortfarande inte fatta att jag kallar Oskarshamn för stan) med Åsa idag. Hittade världens läckraste skor som man bara dreglar över. Världens killerklackar. Men man ska väl ha några sådana också. Skrämmande tanke att jag bara för några år sedan inte ens kunde tänka mig klackar. Skitsnygga var de med nitar och dragkedjor som detaljer. Frågan är bara om jag kommer kunna gå i dem... Sedan köpte jag ett vitt linne och en rutig oversizeskjorta. Tog en fika på Orkidéa (stavning?) också. Tog en toast med kyckling créme fraiche och ketchup och Åsa tog Dumlepaj. Åsa med en så söt kommentar
-Är det kyckling?
-Nej, Åsa, det är ost... 
Följt av värdlens skrattanfall från min sida...  

See you later...

Jaha, då sitter man här i Långemåla och försöker komma på något vettigt att göra. Kom hit igår vid ett-tiden. Då tog jag tag i att skotta uppfarten. I en och en halv timme! Jag var helt dyngsur efter det. Sedan kom älskling. Vi tog hundarna på promenad. Sedan gjorde vi toast och bara slappade. Har sovit hyfsat gott inatt i alla fall. Var uppe en sväng när älskling åkte till jobbet och la mig sedan en stund igen. Nu har jag försökt få liv i pannan och det ser ut som att det har lyckats nu och sen har jag varit ute och gått, med alla tre hundarna! De är en utmaning, vill jag lova. Hoppas det går någon bra film på teven ikväll. Åker nog hemåt igen framåt fyratiden när hundarna har fått kvällsmat och kvällspromenad.
Puss och kram

Sitter här nu, har inte uppdaterat på ett par dagar. Älskling spelar gitarr bakom ryggen på mig. Det är mysigt. Har varit en bra helg. Vi har bland annat varit i Långemåla och sen har jag tränat. Det är alltid lika gutt. Jag behöver min träning, annars skulle jag bli knäpp... A-kassan stular, igen... Jag blir så trött på det. Måste ringa dem imorgon. Kan jag inte bara få ett jobb så jag slipper alla dessa papper? Jag och älskling såg den nya filmen Sherlock Holmes ikväll. Den var väldigt bra tycker jag. Absolut sevärd. Imorgon ska jag städa lägenheten och på onsdag ska jag till Långemåla och vara hundvakt över natten. Har egentligen inget vidare intressant att skriva så det känns som att det här inlägget inte blir så jätteintressant. Kommer förmodligen snart att somna på soffan, som vanligt. Kanske kommer på något mer intressant att skriva imorgon. Får väl hoppas det, i alla fall...
Kram

Ett år. Vad fort tiden går. Ett år av sorg och saknad. Det är helt obeskrivligt. Jag fattar det fortfarande inte. Du är borta, du kommer aldrig tillbaka. Det är så overkligt, fortfarande. Du har fixat bra väder i alla fall. Solen skiner. Att man kan sakna en person så mycket. Har varit lite konstig de senaste dagarna. Har varit som en klump i bröstet på mig och jag har haft jättelätt för att börja gråta. Jag kommer alltid minnas dig, pappa. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag ska alltid minnas den här dagen varje år. Jag ska åka till Långemåla sen i eftermiddag, sätta ett ljus och lägga en blomma. Det är viktigt för mig att minnas. Det är ju trots allt det enda jag har kvar. Minnet av dig, pappa. Jag älskar dig. Du har en alldeles egen plats i mitt hjärta. Jag kan fortfarande inte förstå det. Har det redan gått ett år sen jag satt på den där bussen och mamma ringde? Har det redan gått ett år sen vi sa vårt sista farväl? Kommer aldrig att glömma den dagen. Den har etsat sig fast. Jag kommer aldrig att glömma dig, pappa. När jag får barn ska de få höra alla historier om dig. De ska få veta hur underbar deras morfar var. Jag ska berätta alla mina fina minnen jag har av dig. Även om det gör ont varje gång jag tänker att du inte finns längre så är det finaste man kan göra att minnas och att hedra minnet. Jag är aldrig utan dig, pappa, för du finns alltid med mig i mitt hjärta. Jag bär alltid dig i mitt hjärta. Jag ska alltid minnas dig. Det känns som att jag skulle kunna gråta i en evighet idag. Jag hade kunnat gjort vad som helst för att du inte skulle ha blivit sjuk, jag önskar det finns något jag hade kunnat gjort men istället finns det inga ord. Du är saknad pappa. Du är saknad av många, det vet jag. 
Jag älskar dig!



 

Nu var det ett tag sen. Var ju, som sagt, i Kalmar i fredags med Åsa. Först gick vi på stan. Jag hittade en väldigt läcker brun skinnjacka på H&M för 400 kronor. Mycket nöjd! Sen såg vi Snabba cash. Den var helt okej men inte riktigt så bra som jag trodde att den skulle vara. Lite småseg måste jag säga men Joel Kinnaman är ju så sjukt bra skådis. Sedan åkte vi hem till Åsas lägenhet, åt lite chips tittade på teve och somnade. Lördag åkte vi in en sväng till stan också efter lite om och men med frukosten. Kom hem med bussen vid fem sen åkte vi till Mathias föräldrar och åt god trerättersmiddag och drack gott vin. Förresten glömde jag skriva. Träffade Ida på bussen ner till Kalmar. Det var så kul för det var så länge sen. Ida är go. Igår så tränade jag sen åkte vi till Gröndal och åt rotmos sen åkte vi hem till Kent och Marianne och åt bullar. Mycket åkande i helgen och den har gått sä väldigt fort, men mycket skoj. Idag ska jag plocka här hemma och sen är det träning vid fem. Imrgon ska jag åka till Långemåla och sätta blommor och ljus hos pappa. Sen blir det middag med mamma. Skriver nog mer sen... Nu ska jag göra något annat...